Skarp kommunikationsrådgivare

Solberg söker

Kreativ, begåvad och skarp rådgivare som också gillar att fatta pennan. Du har relevant arbetslivserfarenhet (gärna lång) och har arbetat som konsult tidigare. Du tycker om att knyta kontakter och att arbeta med olika typer av människor. Du är van att möta ledande befattningshavare i olika typer av organisationer och har ett stort eget nätverk.

Du har bred erfarenhet på kommunikationsområdet och känner dig hemma i diskussioner kring kommunikationsstrategi, affärsutveckling och finansiell kommunikation. Du vet hur såväl investerare som media tänker och agerar. Du är engagerad och vill jobba med ett gäng som gillar det de gör.

Det här får du!

• Kliva rakt in i hetluften och arbeta med intressanta kunder.
• Rådge våra kunder i spännande kommunikationsuppdrag.
• Stor variation i ditt arbete.
• Bli en del av ett riktigt bra team i Göteborg eller Stockholm.
• Vara med och bidra i Solbergs utveckling.

Det här tror vi att du kan!

• IR och PR.
• Skriva väl, intressant och korrekt.
• Tänka snabbt och smart.
• Lyssna. Analysera. Tala. (så att kunden förstår)
• Svenska – utmärkt i både tal och skrift.
• Engelska – i både tal och skrift.
• Hålla en deadline.
• Leverera kvalitet.

Om Solberg

Solbergs vision är att vara synonymt med; Den schyssta vägen till världens bästa kommunikation.

Solberg är en kommunikationsbyrå som hjälper företag och organisationer att bygga starka varumärken.  Vi ledsagar kunden från ett nuläge till en önskad framtida position med hjälp av kommunikation. Vår utgångspunkt är att kommunikation ska bidra till att nå affärsmål. Med affärsnytta som utgångspunkt utvecklar vi kundernas kommunikation.

Med en stark byråkultur som präglas av inlevelse, skärpa och goda relationer erbjuder vi en riktigt rolig arbetsplats där vi hjälper varandra.

Läs mer om oss på www.solberg.se

Är du intresserad?

Skicka din CV och ett kort följebrev till:

lena.sundbom@solberg.se

senast den 23e januari 2011.

I allmänintressets tjänst

I skrivande stund rapporterar de flesta svenska nyhetsmedier om den så kallade TV-eken. På Twitter är hashtagen #tveken trending topic i Sverige. Trädet finns i Stockholm, men att döma av nyhetsvärderingen är det av nationellt intresse. Allt jag undrar är var det breda allmänintresset är? Och lite om vad som händer med eken nu.

Kort bakgrund för den som, mot förmodan, har lyckats missa de senaste månadernas uppståndelse. Trafikkontoret i Stockholm Stad har sedan en tid tillbaka av säkerhetsskäl velat fälla den mer än 500 år gamla eken vid Radio- och TV-huset på Östermalm i Stockholm. Men genom protester har ekens vänner i veckor skyddat trädet från att fällas. Experter har kommit till olika slutsatser om ekens tillstånd och därmed om vilka konsekvenser som detta medför.

Men idag fälldes så till slut TV-eken och detta har det rapporterats flitigt om. Det får mig att fundera över nyhetsvärderingen och därmed om allmänintresset i ett gammalt träd. Det är ingen tvekan om att det finns de som bryr sig om TV-eken. Men det är förmodligen ingen djärv gissning att det stora flertalet i Sverige inte bryr sig nämnvärt om detta träd. Detta märktes även på kommentarerna på Twitter där många andades någon sorts ironisk likgiltighet.

Personligen hade jag hellre läst ytterligare en artikel om den arabiska våren som har fortsatt även under hösten. Om skuldkrisen som tynger Europa. Om de upprörande bristerna som framkommit i den svenska äldrevården. Om Socialdemokraternas kräftgång och Håkan Juholts förtroendekris som kan förändra det politiska landskapet. Eller varför inte om sådant som det inte redan skrivs mycket om. Om det allt hårdare politiska förtrycket i Vitryssland till exempel. Till och med ytterligare en artikel om julen känns motiverad i jämförelse med uppståndelsen kring TV-eken.

Kort sagt, en nyhet som på sin höjd borde varit intressant för förslagsvis tidningen Östermalmsnytt har nått ut nationellt i olika medier. Vad säger det om vår samtid? En ökad Stockholmsfixering i nyhetsutbudet? Att en liten skara människor med ett djupt personligt engagemang uppenbarligen kan skapa uppmärksamhet kring en icke-fråga?

Men dessa frågor förväntar jag mig inte att få svaret på i media framöver. Snarare vad som nu kommer att hända med tv-eken? Själv tycker jag att de ska stycka upp tv-eken och sälja den som souvenir. Lite som Berlinmuren alltså. Eller ännu hellre att man låter den vila i den frid som den inte fick uppleva under sin sista tid.

Vägen till vår nya juniorkonsult

Inom kort påbörjar vi vår rekrytering av en juniorkonsult. Vi kommer erbjuda ett halvårs avlönad praktik för en nyexad ekonom med engagemang för sociala medier. Annonsen kommer ut på LinkedIn inom kort och kommer läggas ut på twitter också såklart.

Känner du någon som du tror passar tipsa oss gärna.

Mårten Westlund

marten.westlund@solberg.se

Välbesökta frukostseminarier på Solberg

Nina Ekberg, hållbarhetsspecialist på Solberg berättade om det senaste inom hållbarhetsredovisning och rapporterade från det andra mötet i det nordiska nätverket GRI Nordic Network i Helsingfors.
Bland annat presenterades två alternativa utvecklingsvägar av GRIs nästa generation riktlinjer (G4) Utveckling av G4 :
Modell 1. Principbaserad modell som ger en skräddarsydd rapport
Modell 2. Regelbaserad modell som ger en standardiserad rapport

Modell 1 vann omröstningen bland frukostdeltagarna. Några föredrog en mix av båda modellerna med ett fåtal obligatoriska indikatorer som alla redovisar kompletterad med väsentliga frågor för varje företag och bransch.

Läs mera på www.globalreporting.org där du kan följa och påverka utvecklingen eller kontakta Nina Ekberg nina.ekberg@solberg.se, tel 08-402 55 44

Att bli startklar och en del av kulturen

Vi har just anställt en lång rad duktiga kollegor här på Solberg. I ledningsgruppen har vi diskuterat fram och tillbaka hur vi ska få alla nya kollegor att känna sig delaktiga i Solbergsandan. Eftersom vi själva konsultar inom bl.a. employer branding blir det än mer viktigt att detta görs på ett bra sätt. Det är ju lätt att bli skomakarens barn och missa att göra detta själv vilket tidigare varit fallet.

Tidigare har vi haft ett rullande schema där alla nya medarbetare gått runt bland teamledarna och fått en personlig dragning om alla funktioner på arbetsplatsen. Detta har väl i sanning fungerat sådär bra. Vi har tidigare inte lyckats skapa någon riktigt bra plattform för alla från dag 1. Det har kunnat ta flera månader innan man fattade vad vissa av kollegorna faktiskt gjorde på dagarna.
Nu tog vi ett helhetsgrepp kring detta istället. Vi avsatte en och en halv dag där alla teamledare och specialistfunktioner fick runt 1h var att förfoga över. Utöver att gå igenom erbjudandet kopplade vi ihop olika team och skapade cross team-case som de nya fick ta sig an. Detta gjorde att alla nya oavsett om man är AD, IR-rådgivare eller webbstrateg fått prova att aktivt arbeta med riktiga case inom alla våra discipliner.

Av utvärderingarna att döma var det ett väldigt positivt resultat där alla utöver att känna sig välkomna också fått en praktisk insikt i alla kompetenser på det nya jobbet. När vi nu summerar introduktionsutbildningen som naturligtvis fått ett namn, Camp Solberg, ser vi att vi faktiskt i slutändan lagt mindre tid än tidigare på introduktionen. Med den skillnaden att effekten blev oerhört mycket större.

Det finns säkert lika många sätt att göra detta på som det finns företag. Detta var ett.

Hur gör ni när ni skall få era nya kollegor startklara och en del av teamet så snabbt som möjligt?

Rätten till en åsikt

I förra veckan reste hela Solberg till Berlin för en kick-off där trendspaning och trendarbete stod på agendan. Berlin som av Berlinarna beskrivs som ”arm aber sexy” (fattig men sexig) är en stark upplevelse på alla plan. Man polerar inte i onödan, man hukar sig inte för att passa in och framförallt är man stolt över att ha en åsikt, gärna en stark sådan.

Vid vårt besök var det slutspurt i valet och de lokala partierna gjorde allt för att stå ut och nå fram med sina budskap. Mest vågade är helt klart det ironiska partiet Die Partei med kampanjer såsom ”MILFS gegen Merkel”.

En av de mest slående sakerna när man jämför Berlin med Göteborg och Stockholm, eller hela Sverige för den delen är skillnaden i åsikter. I Sverige går det ofta ett medialt drev för att någon politiker eller näringslivsperson har råkat glida på en formulering som gjort att den blivit möjligen eventuellt möjlig att feltolka, drevet följer. I grund och botten är alla medvetna om att det inte var den jagades intention men fram till dess att bytet ligger på rygg med tassarna i vädret kommer jakten fortgå i tidningarna, forumen och i de sociala medierna.

Det intressanta i detta är att vi egentligen inte är särskilt intresserade av sakfrågan som ledde till att drevet började utan framförallt vill vi se den jagade tappa fattningen och bege sig längre ut i de ofördelaktiga PK-markerna, vi vill se offret straffat, fast vi vet inte riktigt för vad, så länge straffet blir offentlig förödmjukelse.

Följden av att vara politiskt korrekt i alla lägen är att politiker och näringslivspersoner blir så oerhört rädda för att göra fel att de inte vågar gå en centimeter utanför den aerodynamiska korrekthetskarossen, för gör man det åker man i diket.

Vi skapar alltså en censur av åsikter när det vi vill skapa är öppenhet och ärlighet.

Då sträcker man sig gärna efter sin Voltaire: ”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”.

Berlinarna har ett helt annat förhållningssätt till den här problematiken, här verkar man mer säga – Här är min åsikt, now hit me!

---

Mötesplats, eller bara firmafest?

Almedalsveckan är slut och ska sammanfattas. Detta märks inte minst i media som de senaste dagarna har gjort sitt bästa för att på begränsad tid och utrymme summera åtta dagars politiskt frosseri. Jag har också fått frågor från vänner och bekanta om mina intryck från Almedalen. Så låt mig även här försöka att sammanfatta Almedalen 2011.

Min första reflektion när jag kom till Almedalen var: ”är det här allt?!”. Själva området är nämligen litet. På denna begränsade yta samlas dock väldigt mycket människor. Känslan som infinner sig när man går omkring på området är att ”alla” är där. Åtminstone om man med ”alla” menar politiker, journalister, bransch- och intresseorganisationer samt representanter från näringslivet, och då inte minst kollegorna i kommunikationsbranschen.

På Visbys gator sprang vi således ihop med t.ex. statsministern och många andra ministrar, riksdagsledamöter, statsvetare, allehanda TV-kändisar, journalister, bloggare och andra opinionsbildare. Därutöver avhandlas på seminarier, möten, debatter och utfrågningar en mängd olika ämnen med deltagare från dessa grupperingar. Och på kvällen samlas samma människor på olika mingel och andra sociala arrangemang.

Lite innehåll och mycket yta på en gigantisk firmafest skulle kanske en del kalla det för. Det ligger kanske en viss sanning i det, men framförallt skulle jag nog vilka beskriva det som en fantastiskt bra mötesplats. För i och med att man bara genom att vara på plats träffar väldigt mycket människor som har stor påverkan på olika frågor så öppnas även stora möjligheter för den som vill påverka en specifik fråga.

Avslutningsvis ett tips för den som vill maximera nyttan av Almedalen. Genom att vara förbered och planera vistelsen ökar möjligheten att göra Almedalen till en effektiv mötesplats och inte bara till en firmafest. En veckas firmafest kan förvisso vara trevligt, men kanske inte ensamt värt de pengar som investeras.

”Det finns inga gratisluncher”

Som tidigare nämnts här i bloggen har årets Almedalsvecka cirka 1450 olika evenemang i det officiella programmet, ett nytt rekord och detta med drygt tre år kvar till nästa riksdagsval. Det blir ungefär 7,5 stycken i snitt per timma, dygnet runt, under de åtta dagar som Almedalen arrangeras. För den som inte lyckas klona sig själv krävs det alltså en prioritering bland alla potentiellt intressanta seminarier, debatter och utfrågningar.

Igår kunde man t.ex. samtidigt få svar på om Sverige är en vargekonomi, vem som kommer vinna valet 2014, samt om Carl Bildt borde sluta twittra? Intressanta frågeställningar alla tre, men man måste ju välja. Det fick, av olika anledningar, bli den sistnämnda och svaret från Gudrun Schyman, Bildts partikamrat i Riksdagen Maria Abrahamsson, samt statsvetaren Jenny Madestam var ”nej”.

I övrigt har jag varit på ett antal seminarier som behandlat det svenska pensionssystemet. Enligt Almedalsveteraner har det varit rekordmånga seminarier i detta ämne i år. Nästan alla har behandlat den ”demografiska chocken” – en allt äldre befolkning som därmed spenderar fler år som pensionär vilket kommer skapa stor påfrestning på pensionssystemet.

Så vad behöver göras? Ja, den som framöver tänker sig kunna gå i pension runt 65 års ålder får nog vara beredd på att tänka om. Detta var såväl statsministern i sitt Almedalstal som Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) tydliga med. Karl Erik Olsson, ordförande för Sveriges Pensionärsförbund, gick så långt som att vilja ”avskaffa pensionärerna”. För, enligt Olsson, är det inget eftersträvansvärt att vara pensionär, men däremot att få pension.

Även Tomas Eneroth (S), vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet, berörde detta under seminarierna genom sitt mantra ”det finns inga gratisluncher”. Vi kommer alltså att även i framtiden behöva betala för våra pensioner, bl.a. då i form av fler år i arbetslivet.

För övrigt finns det inga gratisluncher i Almedalen heller, utan det får man bara genom att delta på någon av alla dessa olika programpunkter. Kanske kan en gratislunch då vara det som fäller avgörandet för en villrådig Almedalsbesökares val av vilka seminarium som ska prioriteras.

Visionären och realisten

Själva kärnan i Almedalsveckan utgörs av riksdagspartierna som ”äger” var sin dag. Det senaste dygnet har dominerats av Moderaterna. Igår, måndag, kväll höll statsminister Fredrik Reinfeldt sitt tal och idag, tisdag, arrangerade partiet ett ekonomiskt seminarium lett av finansminister Anders Borg.

Statsministern tog i gårdagens tal sig an rollen som statsmannen Reinfeldt. Efter en historisk tillbakablick och global utblick övergick han till temat för talet – framtiden. Detta i linje med den Framtidskommission som Alliansregeringen tillkännagav på DN Debatt tidigare på dagen.

Vissa menade att talet var fritt från konkreta utspel. Kopplingen till inrikespolitiken blev dock tydlig i avslutningen av talet där Reinfeldt menade att valet 2014 kommer att stå mellan de som vill tillbaka till en tid utan restauranger och biografer och de som rustar Sverige för framtiden.

Finansminister Anders Borg redogjorde under Moderaternas ekonomiska seminarium, ”Hur ska vi klara jobben?”, för det ekonomiska läget för Sverige. I Finansdepartementets prognoser från i våras spås en ljus framtid med stark tillväxt och kraftigt fallande arbetslöshet. Borg menade dock att detta kan komma att behöva revideras redan i höst då riskerna för en svagare utveckling har ökat.

Riskerna för en sämre utveckling för den svenska ekonomin utgörs av en oväntad svag utveckling i den privata konsumtionen, bl.a. beroende på högre räntor och energipriser, oväntat svag utveckling i USA, samt skuldproblematiken i Sydeuropa. Denna ökade osäkerhet ska regeringen motverka med den ekonomiska politiken där ett visst reformutrymme för 2012 finns.

Men innan nya reformer genomförs ska överskott säkras. Därefter kommer regeringen prioritera åtgärder för att få fler i arbete, bl.a. genom jobbskatteavdrag, och en förstärkt välfärd. Om dessa reformer lyckas samla en majoritet i Riksdagen återstår dock att se. Vi går en spännande politisk höst till mötes.

Dagens lunch – för 15 kronor

Till de smartare kampanjerna i Almedalen 2011 hör reklamaren Pär Bergqvists kampanj för bättre skolmat. På restaurang 50 kvadrat i Visby serveras under hela veckan ”skollunch” till självkostnadspris – 15 kronor.

Syftet är att uppmärksamma politiker, skolchefer och allmänhet på att skolmaten är viktig och att det med tid och engagemang går att laga billig och bra mat.